som nog främst intresserar oss närmast berörda, för visst är vi stolta
över våra talangfulla och tappra barn och barnbarn som presterar så
mycket.
Allt dock på sin nivå beroende på ålder, men ovanligt bra må jag säga.
Stråkinstrument är inte lätt, särskilt om man vill att det ska låta
vackert. Själv är det bara lite pianoklink och notläsning jag själv
behärskar - är otroligt avundsjuk på alla riktiga pianister som bara
spelar som det ska låta. Men kan man läsa noter så kommer man rätt långt
ändå, i alla fall som nöje för en själv. Ibland spelar vi 4-händigt
här hemma t ex slaviska danser av Dvorak men då på mina villkor dvs aldrig
halsbrytande tempo eller felfritt. Här kan ni höra början på hur nr 1 opus
46 låter när riktiga pianister framför den- alltså inte jag.
längst ner på sidan framgår källan till detta smakprov...
Men flickorna i Limhamn har det förspänt med sina musikproffs till
föräldrar men också bra utbud av stråkkurser för barn, såsom stråkforum
och MSO-minor. Även stråkkurser på Öland och i Växjö har börjat bli
tradition. Men grovjobbet görs hemmavid. Alltid ett morgonpass. Extra kul
är det sedan att visa sig på styva linan i offentliga sammanhang.
Bra för självförtroendet och arbetsdisciplinen. Bara känslan av att undan
för undan bli alt skickligare på sitt instrument är egentligen belöning
nog. Bara detta med att kunna återge och uttrycka de klassiska
mästerverken på egen hand ger en stark upplevelse som vi andra går miste
om.
Här lilla Hilda på papperskorgen med sin lilla cello.
Många av flickornas kompisar spelar också. Det är därför helt naturligt
att man ibland spelar och övar och sedan leker och har kul.
I Lenhovda kyrka ordnades i somras en konsert med unga musiker. Här Hilda
tillsammans med sin mor.