Kriget i Ukraina har onekligen berört oss alla. Den ryska regimen med Putin i toppen har på ett brutalt sätt visat sitt rätta jag Detta är egentligen inte så särskilt överraskande om man har läst vad rysslandsexperter skriver. Vi här i västvärlden har varit alltför godtrogna och förda bakom ljuset. Men nu vet vi!
Jag har alltid varit intresserad av ryssland , inte kommunismen förstås eller politiken ö h t. Men deras kultur och historia fascinerar mig. Men efter att ha läst böcker av Bill Browder (läs Tsaren) , Peter Pomerantsev, Martin Kragh, och följer Anna-Lena Laurén
och Gudrun Persson m fl så förstår man att det skulle kunna bli så här. Varningssignalerna har funnits!
Inte lätt för det ryska folket, som varken vill eller vågar opponera sig. Dom har lärt sig att helst "ligga lågt" inte se, inte veta, inte höra...
Och vad händer här näst !? vågar knappast tänka på det. Det räckte ju med alla andra "kriser" klimatet, ekonomin, pandemier.
I alla fall. Stora Ekeberg vid Axvall från början ett sanatorium, men kom under åren att bli mer av ett sjukhem . För mig dock en personlig koppling då det var där som jag första gången jobbade som doktor 1966 Hade väl läst medicin då 2½ år och var synnerligen oerfaren. Men dom tog tacksamt emot mig plus en kille från Skåne som också ville tjäna lite pengar under sommaren. Den ordinarie överläkaren d v s chefen passade på att ta semester, men med hjälp av duktiga sköterskor och handboken "Akut medicin" lyckades jag upprätthålla rollen som doktor något så när ( men det är inte svårt om man har vit rock och stetoskop). Det förväntades knappast att jag skulle rädda liv.
Alltså, det var stort att plötsligt få spela rollen som doktor. Man titulerades "Doktor Ronge" och sköterskorna hette "Syster Karin..osv" Personalen bytte min rock regelbundet (dagligen?) Sen under min karriär har jag fått göra sånt själv
Stora Ekeberg har fungerat som flyktingförläggning tidigare mennNu fyllde den åter samma funktion då ukrainare tvingades fly sitt hemland i våras. Företrädesvis familjer med barn som fick ett tillfällig boende där. Utanför stod Ukraina-registrerade bilar fullastade med pick & pack. På lekplatsen utanför lekte barn till synses oberörda av situationen. Onekligen en stark och overklig känsla. Främst kvinnor och många barn men även en hel del män. Flerbarnspappor behövde ej bli soldater.
Anledningen till att vi åkte dit var att Kickan ville erbjuda barnen
någon form av lek och musikverksamhet. Iofs var redan kyrkan
engagerade med en del aktiviteter men de hade inget emot vårt
förslag.
Vi stötte på dels svenska sk samordnare som hade fullt upp, vidare unga ukrainska kvinnor/flickor som med varierande förmåga talade engelska. Fanns även en kvinna från Ukraina som bott i Sverige flera år och blev förstås en mycket viktig person. Det ordnades språkundervisning bl a. Kyrkan hade gudstjänst 1 ggn/v. Och så var då frågan hur vi skulle kunna etablera någon form av musikundervisning eller musiklekar under lättsamma former ?
Här inne på kontoret - samspråk med ukrainska unga kvinnor
Här en titt in i ett familjerum, inte så hemtrevligt - men långt från krigets fasor
Rent men onekligen en steril och dyster miljö
Vi fick nys om en lite kille som var duktig pianist. Man hade redan fått låna en synth. Här drog han igång sina låtar - Ukrainska tongångar
Men vi ville att han skulle ha ett riktigt piano också. För han spelade även Mozart riktigt bra.
Det fanns viserligen ett s g s fallfärdigt piano i ett rum, men "Pianomäster" i Skövde som vi känner bra, var villiga att skänka ett riktigt piano - Så det anlände en dag och bars upp till 3:dje våningen där samlingssalen låg. Tungt jobb! Ingen hiss som fungerade således!
Väl på plats - började denne lille kille spela mer ur sin repertoar. Men sen efter några veckor hade han flyttat till Göteborg tillsamans med sina föräldrar. Vi vet inget om honom sedan..
Han var i alla fall duktig med Mozarts "a la turka" en talang onekligen
Här tillsammans med beundrande kompisar
Sen dök han upp på SVT Västnytt nu under 2023
Fanns där även en duktig ung tjej som var duktig violonist. Vi fick ta del av ett youtube vidoeklipp i sin mobil från en offentlig konsert (se länken nedan)
Hon fick också ganska snabbt ett bättre boende, förhoppningsvis även hjälp med sitt fiolspel.
Hennes namn Valery KhrypunovaFlera av de boende ville få undervisning, men förutsättningarna var
ofta inte de bästa...
Men vårt engagemang dog ganska snabbt ut, i och med att familjer flyttade till nya boenden. Tanken var främst att ge barnen sysselsättning och förströelse med musik och lekar.
Till sist fick Tommy från pianomäster själv underhålla
Mitt intresse för Ryssland
Under mina ungdomsår kom jag i kontakt med den ryska kulturen i samband med att jag tog mig till England med sovjetiskt passagerarfartyg som utgick ifrån Leningrad (numera åter St Petersburg). Båten hette Estonia (!) vill jag minnas ? Hade med mig en parlör som gjorde att jag kunde kommunicera en aning med några ryska matroser. D v s peka i boken på meningar. Insåg att de var vanliga unga grabbar precis som jag. Dessutom pågick det en Sovjetisk Mässa i London, som gjorde intryck på mig (nä,, inte politiskt!!)
Väl i England (språkresa) skaffade jag mig "The Penguin Russian Course" och lärde mig åtminstone det krylliska alfabetet men också några vanliga ord som jag fortfarande kommer ihåg. Kan man bokstäverna så är det en hel del ord man kan tyda i rubriker och på skyltar. Vi t o m tog båten till Leningrad någon gång kring 1970 och var där några dagar. En helt annan värld, ganska skrämmande onekligen! Men vi kunde njuta av ballet, cirkus och fin konst på Hermitaget
Här ikonisk kyrka ("Kyrkan vid blodet")
Men på flyktingförläggningen då jag försökte mig på att säga nägra enkla meningar på ryska så märkte jag direkt att det inte var populärt.
Har sen förstått att det är en hel del skillnader mellan det ukrainska och ryska språket, även om dom förstår varann. Men allt ryskt väcker onda känslor för att inte säga hat.
Parlör från 1957, tillhört min pappa.