Vi kan inte klaga!  Särskilt som vi nu har fått ordning på våra krämpor och tillvaron återgått till den vanliga lunken utan behov av kryckor och rollatorer. Men handicap parkeringstillståndet har vi kvar till aug.  Praktiskt (i nödfall!)  Och jag kan se skarpt både nära och på håll, dock inte utan hjälp av olika glasögon.
Vi kan njuta pensionärslivet utan en massa tider och åtaganden att hålla reda på. Ta dagen som den kommer.Njuter av att stiga upp tidigt (4-6)men återgå till sängen med en te bricka och läsa tidningen noggrant. Och sen ofta somna om... Kaffe vid 10 och 14-15. Fredagar vid radion med "spanarna"  Alltså rutiner som fyller vardagen...

Vi har ingenting emot denna mörka kalla årstid då vi kan hålla oss hemma och inne hela dagarna. Våren kan gott få vänta på sig.
Ändå finns det alltid viktiga plikter för mig att bevaka. T ex nya toa-rullar på plats. Tömma slasken. Sätta på och tömma tvättmaskin och hänga tvätt.  Samma med diskmaskin (nästan) Kickan är lite gammalmodig (?) och kräver min medverkan med att dra lakan (dubbla omgångar!) som sedan ska in i vår gamla kallmangel. Vi har ju ett stort torkrum och har aldrig behövt/ägt en en torktumlare t ex.    Det lär finnas människor som tvingas sova på omanglade lakan ! stackarna...!

  Små fåniga konflikter kryddar vardagen ibland vilket jag tillskriver dels det faktum att vi är av olika kön men också av den uppfostran som präglade vår uppväxt. Jag mer tolerant med lite nästan osynligt klet och kladd i allmänhet samt knappt synliga smulor och dammkorn på golvet eller mattan, men jag ställer förvisso upp och åtgärdar - för husfridens skull. Beror kanske också på min lite skralare syn.

Vi känner inget behov av att resa utomlands utan nöjer oss med turer till Limhamn för att träffa barn och barnbarn och gå på konsert emellanåt  (och vinka till Rebecka, Jörgen och Rhona). Sommartid blir det sommarstugan vid Lidköping som kräver rätt mycket arbetsinsatser av oss, men de tunga sakerna har vi numera låtit trädgårdstjänst ta hand om.  Försökte mig på att elda upp en liten liten  lövhög en lämplig dag vilket dock resulterade i argsint granne som känt röklukten och rusat till. Hotade med att kontakta polisen.
OK det var lätt att släcka och grannen blev nöjd...   Högen som tilltog i storlek tog sedemera trädgårdstjänst hand om (se videosnutt "sommar 24)

Vår lilla strand utsätts regelbundet av kommunens rabiata illvilja. Sannolikt inspirerade av grannar?? (jo! sådana finns det!)
Vår bryggbåt är godkänd efter överklagande- alltså ej en flytbrygga som man hade hävdat.
Däremot ännu inte fått besked om "flotten" ska få finnas kvar. Den anses utgöra ett privatiserande inslag i viken...Men vi får ju ha båt vid bryggan osv. 

Värre är att all natur söder om vår tomt genomgår en radikal förändring = skövling. Efter lång förberedelse med stora maskiner så lär nu (ej sett själv) 2 stora byggnationer ha uppförts av den nye grannen. Det har bl a medfört en breddning av vägen och fällning av gammal ek (dock ej tillräckligt gammal och stor för att vara skyddad). OK verkligheten stämde ej med lantmäterierts kartor- inte mycket att göra något åt.
Men med en hög häck lär vi kunna dölja grannens byggnationer.     Egentligen inget allvarligt med detta - men särskilt för Kickan är den nostalgiska känslan mycket starkt efter att ha tillbringat många år i våra stugor, ja ända sedan 40 talet.

Så visst händer det spännande saker i vårt liv.
Men den allra största händelsen som "står inför dörren" är förstås Theresas förlossning nu i början av februari. Alltså egentligen redan mogen för leverans. Vårt första barnbarnsbarn!
  Theresa är ordentligt påläst och redo, och förbereder även sitt nya hem i Ejby söder om Köpenhamn tillsammans med sin Patrik. Kickan stickat kofta och sytt skära trosor (det blir en flicka har man sagt) och vi ser fram emot att få välkomna den lilla nykomlingen.....  ack ja!  känns som evigheter den dan vi själva "var där....  Alltså när Andreas föddes- Theresas pappa.  Men visst minns man hur det kändes!
 Onekligen livets stora under!   

           

Imponerande produktion, kul att åter igen få användning av denna sysselsättning !
trosorna verkar färdiga att användas (men tänk om det blir en kille!?)

Andreas maj 1969   (f  6/5) Västerviks sjukhus där jag påbörjade min utbildning till barnläkare, ett år innan vi flyttade till Örebro.