Jo, jag är pensionär ( fyller 70 i sommar) men jobbar
fortfarande som timanställd på heltid.
Unnar mig någon ledig vecka då och då.
Slipper ju vara bakjour så alla kvällar och helger
är
jag ju hemma . Håller väl på ett tag till.
Alltså ingen deadline. Svårt bara att trappa ner, dvs
försöka göra samma jobb på färre timmar.
Jag sysslar mest med öppenvård, d v s mottagning och
dagsjukvård.
Jag trivs med att få känna mig nyttig och
få användning av min erfarenhet. Fungerar
som en slags snabbkonsult både gentemot mina egna unga
kollegor men också för
öppenvårdsläkarna som har mitt direktnummer
och utnyttjar det ofta.
Det är ju ändå så att det mesta
som hamnar hos oss på barnmedicin, remisser och
telefonsamtal, handlar om "banala" saker. OK banalt för mig,
men ofta oroande för föräldrarna
och inte så enkelt att ta ställning till
för oerfarna kollegor.
Det svåra med mitt jobb är dock att inse
när saker och ting kan vara något allvarligt och
kräva utredning. Ändå görs en
massa "onödiga" undersökningar bara för att
vara på säkra sidan. Alltså ett
ansvarsfullt sorteringsarbete, där föräldrar
ändå är tacksamma om deras barn slipper
genomgå jobbiga och ibland riskfyllda
undersökningar, utan känner sig trygga med ett
lugnande besked. Denna uppgift är svårare
idag när föräldrar ofta är mer
pålästa och påverkade av media
som gärna ältar tragiska fall där
läkarinsatsen ifrågasätts.
Men ännu är det inte som i USA där
läkare tvingas agera oprofessionellt bara för att ha
ryggen fri ifall det händer något
oförutsett.
Men jag gillar att ha kvar mina rutiner. Jobba 5 dagar ofta
10 tim/dagen men sen koppla av under helgen. Ändå
har jag en massa jobb som jag borde ägna mig åt om
jag hade mer tid här hemma.
Dels viktiga saker för hus & hem såsom
städa källare, garage, vind och mitt rum. Sortera och
slänga gammalt bråte. Blir en hel del turer till
sopstation ändå mellan varven.
Dels så ser jag fram emot att hinna ägna mig mer
åt att ta hand om alla gamla filer och foton. Dvs redigera
och skarva ihop och sörja för lagring
på ett säkert sätt. Allt som
är digitalt är förvisso lagt på
olika medier redan, och de riktigt gamla filmerna (Pappas
från från 40-50-60 talet) har jag
låtit konvertera till data format. Men mina egna VHS flmer
väntar på redigering. Tar sin lilla tid.
Men kul, fast måste jag bli mer bekant
med mina redigeringsverktyg.
Sen så har jag ju alla gamla Lp skivor, och mycket av min
fars gamla 78-varvare kvar. Slänga bara? Jo, det
mesta skulle jag nog kunna göra mig av med. Allting finns ju
numer att hämta ner om man så skulle vilja. Handlar
alltså om nostalgi mer, särskilt alla Lp skivor.
Inte bara att slänga si så där. Mycket
minnen runt varkje skiva.
Ser en fara med all digitalisering också. Hur länge
är dessa medier beständiga? Who cares?
Min "gamla" hobby programmering har väl fått somna
in. I alla fall koda med visual basic. Kan lite html och php lagom
för att kunna underhålla mina sajter men skulle
gärna fördjupa mig mer där . Och hade jag
bara tid så skulle jag gärna installera linux OS t
ex Ubuntu på en maskin. Stör mig
kollossalt över hur alla nya windowsversioner blir allt mer
abstrakta, dvs det grafiska gränssnittet bestämmer
helt. Jag klarar mig inte utan windows commander, lite grann
som norton commander om ni minns, utforskaren är rena sk-ten.
Letar jag efter mappen "videos", så är den
plötsligt omdöpt till "filmer" t ex.
Kör XP på min laptop fortfarande, Vista på
min stationära. Vill inte ha windows 8. Blähh...!
Råkade hamna i vår lokala "1 ggn/veckan tidning"
Skövde Nyheter.
Stämde väl hyfsat bra det mesta. Men det
var en dö makrill jag dissekerade på roliga timmern,
ej groda.
Mina intressen? Musik i allmänhet borde det
stå. Lyssnar mer på klassiskt än
på jazz. Är ofta på konserter,
särskilt då vi är i Malmö
där ju våra barn är insyltade i
Malmös Symfoniorkester MSO.
Alltså, Rebecka cellist, svärson Jörgen och svärdotter Rhona violonister.
Och den jazz jag lyssnar på är främst
pianojazz, gärna svängig
sådan, som t ex Monthy Alexander
Klinkar själv dock mer sällan, och alltid besviken på
att det låter så töntigt. Måste ha noter
för att det ska låta någorlunda. Fast till jul
braverade Ann och jag med tomtarnas vaktparad för 4 händer.
Litteratur?
Är ingen finsmakare. Sällan jag klarar av typ
nobelpristagare. Är fascinerad av nutidshistoria och läser bl a mycket som
handlar om andra värlskriget. Hade stor
behållning t ex av
Antony Beevors senaste 955 s tjocka bok "andra världskriget". Men
rekommenderar också gärna Adam Hochschild "Aldrig mera krig"
som beskriver idéerna som dominerade början på
1900-talet.
Dessa böcker beskriver främst människorna,
både ledarna och de vanliga enkla människorna. Boken
"Kung Leopolds vålnad" också av Hochschild borde alla
läsa. Handlar om hur "den vite mannen" skamlöst exploaterade
Kongo under 1800-talet. Även läst en hel del om
Rysslands historia, om Gulag, om Stalintiden ("De som viskade") och nu
senast Masha Gessen ("Mannen utan ansikte") som avslöjar Putkin
som rena gangstern. Just nu på nattduksbordet Elisabeth
Åsbrinks fantastiska dokumentära skildring av judisk
familjs öde under kriget, Göran Rosenbergs roman väntar
i högen, liksom Guillous Dandy, Havsmannen (Gillar Cal-Johan
Vallgren), + några nya krigsböcker. Har ju ovanan att
köpa böcker i stället för att låna.
Deckare? Har provat några men fann bara behållning
hos Camilla Läckberg och Stieg Larsson. Biografier gillar jag
också. Slukade förstås boken om Steve Jobs när
den kom ut, även fast jag inte är någon Apple fantast.
Läser en hel del facklitteratur också. Så bekvämt
idag när man hittar relevanta artiklar på nätet
(PubMed). Mycket av mitt jobb är ju detektivarbete när
saker och ting inte framstår klart och tydligt.
I det här sammanhanget måste jag få slå ett slag
för hypermobilitetssyndromet. En åkomma som många
lider av utan att veta vad det är, och det värsta är att
de flesta doktorer inte heller känner till detta med följd av
att patienter som lider av detta tillstånd blir
missförstådda och ofta mer eller mindre hånade i
kontakten med sjukvården. Ett lite kontroversiellt
område, men jag stöder mig på vederhäftiga
källor och vill gärna missionera .
Kongress?
Jo deltog vid 1:st International Symposium on Ehlers-Danlos Syndrom i
Ghent i september. Hypermobilitetssyndromet ingår i Ehlers-Danlos
syndrom och jag ville höra hur opinionen såg ut i
världen.
Sport? ¡Nada! Varken tittar på eller utövar
själv. Har inte stått på skidor sedan barnen
"flög ur boet"..
Tränar inte, men rör på mig mycket på jobbet
och tvingas ju till en hel del trädgårdsarbete.. Men ska
sanningen fram så är jag väldigt lat och jag hatar att bli svettig och smutsig.
Därför mår jag bäst vid tangentbordet, eller i
sängen med en bra bok. OK, TV med en bra film tillsammans med
hustru är inte fel heller. Vi tittar gärna på serier
tillsammans, typ Downtown Abbey, eller går på bio ibland.
Men solokvist blir det bara nyheterna + mina favoriter (som bara jag
uppskattar här hemma) Simpsons och 2½ men.
Krämpor?
Klart man blir lite segare i kroppen allteftersom åren går.
Har ju annars klarat mig bra frånsett näthinneavlossning som
strulade och satte ner synen rejält ena ögat, och
så har jag min gamla hörselnedsättning, som nog mer min
omgivning lider av än jag själv..Frustrerande med en som inte
hör. Men det kan bli ganska lustiga misstolkningar när
jag försöker gissa vad någon har sagt, och
förstås trist när man missat poängen i en kul
historia, men annars rätt skönt ta av sig hörapparaterna
och gå in i sin dämpade bubbla,
Apparaterna ovärderliga dock i sociala sammanhang.
Många missuppfattningar också kring
hörselnedsättning. Förekommer ju i olika former. Jag t
ex hör jättebra låga toner, även
mellanregistret men kurvan dalar brant vid 1000 Hz. Den klassiska
bullerskadebilden. Dvs saknar högfrekventa området. Att inte
höra syrsor bekommer mig icke, med problemet är
talförsåelse. Hör ej skillnad mellan f och s bl a.
Låter som om alla mumlar. Med hörapparaten så
förstärks de höga frekvenserna men de blir också
skarpa och onaturliga. Man hör i alla fall bättre vad
folk säger, och dom behöver allså ej höja
rösten, bara prata tydligt. Fast en hörapparat kan aldrig
kompensera den naturliga hörseln. Har haft flera appareter,
men har nu en som jag trivs skapligt med.
Nä, nu får det vara nog med min Ego tripp, men man
kanske skall passa på innan det är för sent...
För den som orkat sig igenom dessa rader vill jag säga, Tack för uppmärksamheten!
Tillgivne
Eric alias Eje