År 2009
Har varit ett jättefint år för oss. Barnbarnskaran utökades till 7 med lille Hugo som kom i maj.
Vi har fått vara friska (nåja smålkrämpor har vi ju alla) och jag har orkat jobba fullt ut på sjukhuset. Att jag jobbar kvar beror på dels att kliniken behöver mig (finns inga andra gamla allround seniorer som jobbar heltid) dels att jag inbillar mig att jag håller mig "ung" genom att ha förmånen att jobba ihop med yngre människor med ett mycket stimulerande och tacksamt arbete- men sanningen är nog också den att jag inte vågat "komma ut" som pensionär - vågar inte identifiera mig med dem riktigt än. - Sen så tar jag ut en och annan ledig vecka då och då och njuter av kontrasten- vara lat utan dåligt samvete för att jag inte gör allt som jag borde göra (städa källare, garage, vind m m )- läsa böcker - sitta vid datorn - och inte minst - sova ut på mornarna. Men hur lyxigt känns det om man är ledig jämt? Det är det jag bävar för.
Kickan åker till Malmö då och då och tar hand om barnen där när så behövs. Hon är förskräckligt effektiv och ambitiös vid symaskinen. Syr dockkläder och fina klänningar till småflickorna. Ser till att jag får den markservice jag behöver.
Ja, vi känner oss väldigt gynnade med alla barnen och barnbarnen.