För Kickans del uppstod en akut försämring av höftledsartrosen höger sida efter att ha trillat på seniorgympan (Friskis&Svettis).
Det ledde till en ny röntgen och remiss till ortopeden. Klart operationsfall. Blev inskriven inför operation redan i juni- men så kom strejken och semestern som försinkade planerna - så sommaren blev ganska bedrövlig särskilt som det tillkom smärtor lite här och var, bl a i nacken och bäckenområdet men också händer och fingrar. Hindrade pianospel bl a. Det tolkades först som sekundärt till artrosen d v s felbelastningar osv. Ipren och alvedom lindrade något - men visst var det jobbigt och det blev bara värre. Framåt september var det dax för preoperativ bedömning varvid det avslöjades en hög sänka drygt 80. Ihop med smärtbilden framstod diagnosen PMR (polymyalgia reumatica) som sannolik men först behövde man utesluta andra värre saker. PMR är en slags reumatisk sjukdom som man behandlar med prednisolon (=kortison) Redan dagen efter första dosen hade det mesta av värken upphört. Sänkan gick ner och kortisondosen kunde sänkas enligt planen och var inget hinder för operationen som till slut genomfördes på Lidköpings lasarett 7 oktober.PMR kanske inte är så välbekant för alla men nu tycks många av våra
bekanta ha haft det också när vi för det på tal.
Utreds och behandlas av allmänläkare på våra vårdcentraler.
Börjar bli stamkund på vår vårdcentral. Vi har bara gott att säga
om dem där.
Diagnosen bekräftas av en snabb insättande gynnsam effekt av
kortison_i form av prednisolon med startdos 25 mg
Smärtorna var i princip helt borta morgonen efter första dosen. Sen har
dosen successivt långsamt reducerats samtidigt som blodprover tagits c:a
var 2-4 vecka
Man försöker hitta lägsta effektiva dos med tanke på biverkningar.
Efter ett antal år (2-3-4?) lär man kunna sätta ut behandlingen helt - i
bästa fall!
Här nedan graf över SR d v s sänkan.
För egen del är det "bara" operation av grå starr/katarakt som äntligen
blev av i september.
Med bara ett fungerande öga så var det en viss risk jag tog vilket jag
var medveten om, men det kändes värdefullt att kunna förbättra
mitt enda seende öga- synen på mitt andra öga försvann p g a
komplikation i samband med näthinneavlossning 2007)
Imponerad över hur lätt och smidigt det var för mig. Tog inte många
minuter. Men väldigt oskarp syn ett par dagar efter op.
Och sen tog det drygt en månad innan man kunde prova in nya glas-
anpassade till den nya linsen. Ögat/nya linsen - behövde "anpassa sig "
sa man.
Lyckligtvis hade jag sparat gamla glasögon i en låda och hittade
några som gjorde det möjligt att läsa och även köra bil.
Särskilt som jag bara har ett fungerande öga så betyddde det mycket.
Särskilt bilkörningen.
Först fixade jag ett par "progressiva"glasögon som trots rabatt
var väldigt dyra . Sen beställde jag på nätet dels läsglas dels
"terminalglas" till förmånligt pris
och dom är jag nöjd med. Terminalglasen har även viss
progressivitet och funkar bra i alla sammanhang. Bra vid datorn, pianot
bl a.
Hade det inte varit för ett brytningsfel (astigmatism - som ju "sitter" i
hornhinnan- alltså inte linsen) så hade jag klarat av att läsa helt utan
glasögon. Sammanfattningsvis är vi lyckligt lottade och medvetna om att "bara"
ha drabbats av behandlingsbara åkommor.
Det är vi mycket tacksamma för...
Och tur att Kickan är en bra bilförare. Hon har hela tiden klarat av att
köra medan jag alltmer har undvikit att köra, framför allt i mörker och
dålig sikt.
OK det gör jag fortfarande också men känner mig numer ändå säkrare bakom
ratten.